Skandalernas Nordting

Sjølie Sveen har sedan fem år turnerat runt med detta verk. Det hade faktiskt premiär på just på Festspelen i Harstad 2014. I ett samtal jag hade med

Festspillene i Nord-Norge

Amund Sjølie Sveen: Nordting

Öppningsceremomin Festspelen Nordnorge

Medverkande

Amund Sjølie Sveen

Erik Stifjell

Liv Hanne Haugen (Haugen produksjoner)

Niko Valkeapää

Henrik Skog

Rust

Harstad janitsjar

Siv Cathrine Johansen

Nordtingets festivalkor

Nordtingets raudåteballett

Seminarium

Oslocentrismen - myt eller realitetModerator: Gard Lehne Borch Michalsen, Redaktør E24

Festivalsjef: Maria Utsi

Harstad, 22.- 29.juni 2019

honom i den tillfälliga Nordtingkontoret några dagar efter, en gammal butikslokal vägg i vägg med Festspelens butik i Harstad, berättade han om öppninsceremonin. Festspelen i Nordnorge har detta år, det sista som direktören Maria Utsi har programmerat, aktionism som tema. Så det är i högsta grad relevant att invitera Nordting, som är ett projekt som tematiserar både populismen i modern politik, men också den Nord-Sydkonflikt som finns i Norge (och i Sverige, liksom många andra länder) där resurserna i en region ofta ägs av personer eller företag som inte befinner sig där. På busstorget i Harstad visades dock de miljonärer som valt att stanna i hembygden, med sitt namn och sin investerade förmögenhet. Det var viktigt att visa att de investerat i fast egendom. Bundet kapital och ägande är mer konkret än förmögenhet i form av pengar, enligt Sjølie Sveen.

Fem av de rikaste personerna i Nordnorge visades också fram med sina ansikten, samt en del kända personers hus, som Tor Mikkel Waras barndomshem i Finnmark, och Frank Bakke Jensens privathus. Men Amund Sjølie Sveens visade också en bild på sitt eget hem utanför Oslo. Här finns förstås paralleller till debatten och efterspelet till Ways Of Seeing, och genom att visa på Waras hus, får det väl stå som en kommentar av just saken med Waras hem på Oslos västkant.

Bussafari till de rikaste

Det som hände under öppningen, har växt och debatterats under festspelsveckan som en skandal, underblåst av framför allt de lokala och regionala medierna, framför allt Harstad Tidende. Men man har grundligt låtit Amund Sjølie Sveen komma till tals och ge sin motivering. Nordting skulle dessutom på torsdagskvällen arrangera en busstur, en såkallad safari, till de rikaste miljonärsvillorna på Solveien i Harstad, som uppgavs vara motsvarigheten till Oslos Holmenkollen. Festspelsdirektören valde dock att besöka ett slutet möte i Nordtings lokal samma dag, där hon skarpt avrådde från att genomföra busssafarin, med motivet att Harstad trots allt är en mycket liten kommun, och där folk känner varandra väl. Sjølie Sveen valde att tillmötesgå henne. Bussturen avblåstes ett par timmar innan den skulle ha ägt rum.

Som flera tidningsartiklar visat under festspelsveckan, också i Dagens Næringsliv, är man upptagen av att det förekom gratis alkoholservering, medan det var barn närvarande. En gammal høyrepolitiker, Viggo Andreassen, nu högskolelektor på Handelshøyskolen UiT i Harstad, har uttalat sig i ovanligt skarpa ordalag. Under ceremonin lördag den 22 juni, inledningstalade försvarsminister Frank Bakke Jensen, och tog gärna emot vodka ur Sjølie Sveens hand. AP-ordföranden för Harstad Marianne Bremnes har också gått ut i media med uttalanden under rubriken «Skjenking uten bevilgning er ikke greit» och fått allt att handla om något så banalt som lagbrott. Men som Sjølie Sveen uttalat för mig och i pressen: det var framröstat av publiken, bestående av 1200 personer med röstkort under lördagens ceremoni, då 95% av dem röstade för gratis vodka. Alla förstod att det var en del av festligheten och en form av mild trots mot reglerna. Ska man då fälla alla dessa för brott? Man röstade också om bussafarin, och enligt uppgift röstade nästan lika många för dem. Och man röstade för att skilja Nordnorge från resten av landet. Konstprojekt, ploj eller regionalpolitik?

Nordting som undersökning

Nordting som projekt fick en viktig form hos Hålogaland Teater, berättar Amund Sjølie Sveen. Det var då den turnerade i hela fylket, med start i Tromsø, och projektet fick ett starkt stöd av regionteatern. Det kommande året är den inviterad att spela i Anchorage i Alaska, påGrønland, och i tre städer i Island. Den var påbesök på SALT i Oslo 2018. Hela 46 gånger har Nordting hållits, med politiska tal, redovisning av olikheter, musikunderhållning och servering av vodka. Numera också med försäljning av en hel del «merchandise», i form av tröjor, chokladbitar, och vodkashotglas. En booklet med Nordtings historia dokumenterar det hela i lätt självförhärligande form. Den finns att köpa. Att Amund Sjølie Sveen skulle ha ambitioner att bli president i Nordnorge, vilket antyds på Nordtings hemsidor (de deltog faktiskt i det senaste stortingsvalet) om det skulle komma till en delning av Norge i två, är såosannolikt att det är skrattretande. Just därför är det också mycket humor i detta. Man kan minnas sådant som den danske clown som satt i Folketinget i Köpenhamn en mandatperiod, på frågan om medvind på cykelbanorna i Danmark. Samt andra populister med konstnärliga infallsvinklar. Men detta projekt befinner sig i en skärningspunkt, där frågan om Nordnorges framtid, och egentligen alla marginaliserade områdens, är en viktig fråga. Framför allt för de som bor där, och det gäller både politiskt engagerade på höger- och vänsterkanten. Det är trots allt avfolkning som sker i de norra fylkena, och förslagen om sammanslagning av Troms och Finnmark är väl också ett tecken på att man försöker rädda regionen.

Dessutom har Festspelen också lyckats reta upp Fylkesman för Troms och tidigare fiskeriminister Elisabeth Vik Aspaker där en skulptur av general Carl Gustav Fleischer i den såkallade Generalparken i Harstad har packats in i en trälåda, och där en skylt satts upp med texten «Han Carl som Betzy». Namnet Betzy visar på utställningen på Nordnorsk kunstmuseum i Tromsø om Betzy Akersloot-Berg som trotsade den manliga dominansen och gick sin egen väg som målare. En känd bild på henne visar också henne sittande i en liknande trälåda där hon observerar naturen och målar. Att denna aktion, genomförd av museets chef Jérémie M McGowan tematiserar att nästan inga kvinnor står som minnesmärken har tydligen gått fylkesmannen förbi.

Som vanligt har politiker som inte är närvarande under sådana ceremonier eller aktioner, och som inte ser humorn och viljan till att tematisera i ett konstprojekt, någon som helst sans för detta, utan tar det bokstavligt. Återigen är det, som under hela debatten efter Ways Of Seeing i Oslo, klåfingrighet från politiker som ska visa på det som är moraliskt fel eller till och med lagbrott, när de känner att just deras väljarunderlag, eller de själva, är utsatta. Frågan om konstnärlig frihet, och projekt som vill diskutera maktstrukturer, är under ständig attack. Det gör också konstnärer till en svagare grupp i samhället, dåde kan tänkas bli skrämda. Det krävs en hel del mod för att ståupp för sin vilja att undersöka.

Festspelen gör ändå i sin programmering väldigt mycket för att visa fram olika former av politiska aktioner. De har lyckats väl med att visa hur brett aktionerna verkar. Årets festspel är värt mer än att det reduceras till attacker mot «rikingar». Det är en viktig manifestation av vad som händer i norr med de många seminarierna, föreställningarna och även konserterna. Det visar en vilja att debattera konstens plats i lokalsamhället. Där har Maria Utsi lyckats bra.

Oslocentrism

Här ska bara nämnas några ord om ett seminarium, «Oslocentrismen - myte eller realitet», som hölls i universitetets kantin i Harstad, med ett par hundra betalande århörare, och där bland andra Torgeir Knag Fylkesnes, Nestleder i SV, Raymond Johansen, Oslos Byrådsleder, John Olav Egeland, redaktör i Dagbladet och Roger Ingebrigtsen i First House och tidigare Ap-politiker var med. En märklig sak var att man inte nämnde Nordting med ett enda ord, som om det uteslutande skulle ha rört sig om ett konstprojekt på festspelen, trots att också detta seminarium var en del av det och faktiskt handlade om de hot mot Nordnorge som existerar. En annan framträdande sak var att medelåldern på mötet måste ha varit minst 60 år, och att ingen i panelen representerade Festspelen eller en konstnärlig tolkning av den politiska situation som diskuterades. Yngst i panelen var väl också VG-journalisten Tone Sofie Aglen. Det var också en debatt om Nordnorge som tydligen hålls varje år, och som man verkligen kan beteckna som politisk undehållning för en äldre generation, beredd att betala för att lyssna på den och få soppa och kaffe på köpet. Som en slags lunchteater. Jämför man med Nordting som underhållning, finns slående likheter. Ingebrigsen hade ett slagkraftigt inledande tal om GUD: Globalisering, Urbanisering och Digitalisering, och att centrism uppstår var man än ser, även i Harstad. Johansen kom med klassperspektiv, med exempel från Oslo som delad stad, liknande det som Sjølie Sveen för fram i Nordtingprojektet. Fylkesnes å sin sida hävdade behovet av nya investeringar i regionen och Egeland beskrev den mediala situationen som man måste försöka förändra med nya lösningar, inte genom att ha dyra lokalkontor utspridda över Norge. Där ser man förresten en tydlig kantring mot ett annat intresse: VG har lagt ner sin bevakning och centrerat sina journalister kring Oslo, men har upprättat ett lokalkontor i Manchester för att kunna följa forbollstränare Gunnar Solskjær i hans arbete med United. Kanske det är ett tecken i tiden som visar vad man har att strida mot? (publisert 30. juni 2019)

Les også fra dagens Dagens Næringsliv:

https://www.dn.no/politikk/rikdom/teater/politikk/kunstner-viser-frem-sk...

Les mer om Nordting, samt intervju med Amund Sjølie Sveen i Norsk Shakespearetidsskrift nummer 1 2017, red. anm.

Vi kommer tilbake til årets Festspill i Nord-Norge i neste utgave av Norsk Shakespearetidsskrift. red. anm.