Nya kulturpolitiska utmaningar post Covid-19

Redan före krisen var EU-kommissionen medveten om betydelsen av distribution av scenkonst över landgränser, hur det fungerar som en

Mot en scenkonst post-Covid 19: 2

Relaterte saker:

Johanne Elster Hanson: Det grønne sceneskiftet

http://shakespearetidsskrift.no/2021/03/det-gronne-sceneskiftet

Ny renessans för Europa – mot en scenkonst post-Covid 19:1

http://shakespearetidsskrift.no/2020/12/ny-renassans-europa-mot-en-scenk...

drivkraft bakom scenkonstens ekonomi, och den vitala roll som detta spelar för sektorns professionella växt och konstnärliga utveckling, säger Barbara Gessler, ledare för EUs kulturprogram Creative Europe, på det första plenummötet i Perform Europe, ett tidsbegränsat projekt som syftar till att stödja nya initiativ inom internationellt turnerande scenkonst. Hon fortsätter: –Kommissionen var också medveten om att det finns en förändrad kontext, som kräver nya svar för att lösa klimatförändringarna, öka hållbarheten och att arbeta inkluderande, för att sektorn ska kunna fortsätta vara källan till innovation, att tänka utanför boxen, att den ska främja kritiskt tänkande, och det till en publik som behöver bli bredare och mindre samlad runt urbana miljöer.

Behov av nya strukturer

Lanseringen av projektet Perform Europe hölls på ett webinar 28 januari, där Gessler var första talare. Perform Europe är ett försöksprojekt, och ska pågå i 18 månader. Det är det första konkreta som kommer ut ur satsningen att bygga nya strukturer inom kultursektorn med ökade resurser från EUs strukturfonder, sedan den nya budgeten och politiken klubbades i december. EUs Kulturprogram Creative Europe har fått utökat uppdrag av EU-kommissionen, med kraftigt ökade resurser, runt 80 procent mer än den tidigare budgeten. Pandemin har satt ny fart på gamla problem. Och dessa kräver lösningar – Covid-19 inspirerar till att ta nya steg.

En av talarna som hade bjudits in i plenum var den amerikanska koreografen Eleanor Bauer, internationellt verksam dansare och koreograf, numera baserad i Stockholm. Hon menade för sin del att scenkonstens praktik, i synnerhet att turnera internationellt, från och med nu har förändrats för alltid. Hon frågade sig varför man då inte ska ta sig tid att utbilda sig själv i hur man har gjort förr, för att se hur man kan omvärdera och bidra till att skapa nya lösningar för hela fältet. Det fanns två saker som framstod som viktigast för Bauer, dels att man inför ett starkare hållbarhetstänkande i internationell praxis, dels att man samtidigt kan få tillfälle att bejaka direktheten i skaparaktens nu på varje plats. Detta innebär ett helt annat sätt att presentera dans på, menade hon. Turnerandet av färdiga koncept och föreställningar och som inte förändras av de platser de spelas på, kanske nu tillhör det förflutna.

Projekt med avgörande inflytande

Det är det internationella nätverket för scenkonst, IETM, som står bakom initiativet till projektet. Generalsekreteraren Ása Richardsdóttir speglar ambitionerna när hon talar på mötet. Med tanke på deras medlemmar som sedan förra våren i princip inte kunnat arbeta alls, säger hon: «Detta projekt kan komma att få avgörande inflytande på hur vi kommer att samarbeta i de länder som är anslutna till Creative Europe.»

En enkät publicerades 8 februari på projektets hemsida. Alla som arbetar inom turnerande scenkonst i Europa uppmanas att delta där. Målgruppen är konstnärer, programchefer, arrangörer och producenter. Under april ska en jury på 9 personer tillsättas, som sedan väljer bland de produktioner som söker medel genom projektet. Det kommer att bli två ansökningsomgångar inom projektets ram, som sedan ska utvärderas om det kan bli en fast stödordning. Deadline för första sökomgången är i juni 2021.

Vi kontaktar IETMs talesperson för policy och research, Elena Polivtseva, som svarer på e-post.

– Vadär det mest utmärkande med denna nya stödform som ni testar ut?Är det rentav så att IETM och dess partners ser den som utgångspunkt för ett nytt sätt att ge stöd?

– Perform Europe skapades under ett mycket utmanande skede för gemenskapen i internationell scenkonst. Mitt under pandemin, när dörrar till scener stängs och turnéer i stort sett görs omöjliga, finns det mycket lite fokus på att föreställa sig en bättre framtid. Inte minst en framtid för rörlighet över landgränser. Idag, när internationaliseringen av konst är speciellt hotad, är det livsviktigt att vi slår våra huvuden samman, med våra drömmar och våra bekymmer, och föreställer oss mer hållbara och inkluderande sätt att arbeta med turnerande och distribution av scenkonst. Detta är ett väldigt behov och en stark ambition hos sektorn, det är därför Perform Europe finns där för att bana väg för ett mer strukturellt stöd. Europakommissionen har gett oss mandatet att utveckla rekommendationer på hur det nya programmet inom Creative Europe 2021-27 ska kunna integrera en långsiktig stödordning. Dennas framtid avgörs av utfallet i den 18 månader långa testperioden, och vi tror verkligen att detta starkt kommer att visa på att europeisk scenkonst behöver strukturella stöd för att skapa hållbara, inkluderande och digitala sätt att framföras på.

Konstnärsekonomi och hållbarhetstänkande

– Är ambitionen att följa EUs policy och regelverk, som klimatomställning, digitalisering, inkludering, rättsstatlig praxis och ekonomisk hållbarhet? Ellerär det först och främst ett försök att göra konstnärers ekonomiska villkor mer rimliga?

– Först och främst har ambitionen varit att svara på sedan länge konstaterade och ökande behov inom sektorn att omvärdera nuvarande modeller för turnerande scenkonst. Det finns ökande trender inom sektorn som har signaliserat detta, att turnera scenkonst har blivit alltmer ohållbart de senaste decennierna. Det handlar om alltför många förhastade och kortsiktiga turneer, från huvudstad till huvudstad, som alltid involverar samma mindre bubblor av konstnärer och publik, vilket har lämnat ett anmärkningsvärt fotavtryck på miljön, då detta inte heller har bidragit till att bygga gränsöverskridande broar mellan konstnärsgemenskaper och medborgare. Ett hektiskt arbete med mobilitet tömmer de professionella på deras energi, och till syvende og sidst leder det inte heller till tillräcklig ekonomisk stabilitet för konstnärerna.

Ojämn fördelning

– För tillfället finns det också en obalans inom det europeiska turnerandet, med tanke på en ojämlik distribution av turnémöjligheter – mellan olika delar av Europa, mellan urbana och rurala områden, mellan olika typer av organisationer. Minoritetsgrupper som funktionshämmade konstnärer, etniska minoriteter, konstnärer från ofördelaktig social bakgrund, blir ofta också uteslutna från dessa möjligheter. Därför har scenkonstsektorn, som är naturligt upptagen av angelägna samhällsfrågor, känt ett pressande behov av att uppfinna mer meningsfulla, hållbara modeller för turnerande och distribution av scenkonst. Digitalisering är en självklar pådrivare här, och pandemin har skyndat påden processen. Det drivs också av konstnärliga värderingar. Det är inte så förvånande att allt detta även passar in i det som rör problemområden och prioriteringar inom EU – som den gröna och digitala agendan, vilken vill svara upp mot de utmaningar som finns både globalt och inom enskilda europeiska länder.

–Vilkenär din syn påutvecklingen sedan du som utredare publicerade den första rapporten från IETM i mars 2020? Har diskussionen förändrat sig, och påvilket sätt? Har denökande krisen blivit akut för professionella?

– Det har så klart hänt en väldig massa saker sedan vi publicerade vår första rapport, som då var ett prematurt försök att utvärdera den påverkan som pandemin gjort på scenkonstsektorn. Sektorn förlorade i Europa 90 procent av sina intäkter förra året, jämfört med 2019, vilket är 37 miljarder euro, enligt en studie från Ernst & Young. Detta är en aldrig tidigare skådad förlust under en så kort tid, och självklart en stor chock för sektorn. Krisen är inte heller på något sätt över än. Vi ser en enorm tömning på talang inom sektorn, då många professionella, mest frilansare, nu tvingas att finna arbete på andra håll, och detta utanför den kulturella sektorn. Beklagligtvis kommer denna trend att öka, dåmånga organisationer inte kommer att överleva pandemin och dess konsekvenser.

Återuppfinna metoder för relevans

– Samtidigt har 2020 varit ett exceptionellt år när det gäller möjligheten att reflektera över en lång rad med brännande frågor, fortsätter Elena Polivtseva. Konstnärligt fick man chans att återuppfinna former – att experimentera med olika former av media, att förändra maktbalansen mellan producenter och presentatörer, vilket banar väg för nya konstnärliga praktiker, och som omvärderar sådana föreställningar som «succé», «värde», och «kvalitet». Allt har inte varit så enormt stort, glittrigt och snabbt under 2020, och detta kan vara en signal på hur en mer hållbar värld inom konsten skulle kunna organiseras. Många aktörer inom sektorn har omfamnat digitalisering, och tillsammans med detta har många viktiga ämnen åter kommit upp till ytan. Det gäller privatliv och offentlighet, digitalisering, upphovsrätt, etc. Liksom att hela begreppet internationellt arbete, som har debatterats, utmanats, hyllats, omvärderats, har återinförts som något värdefullt. Vi förhåller oss positiva till att dessa tider kommer att leda till efterlängtade svar på de mest akuta ämnena inom sektorn: vad är framtiden inom internationellt arbete, hur ska man kunna fortsätta vara relevant för publiken i kristider, hur ska man kunna visa solidaritet inom uppbyggda strukturer, hur arbetar man på ett hållbart sätt, med mera, med mera.

Förändrad möteskultur

– Har IETM kunnat arrangera sina planerade möten, ellerär arbetet med er typ av konferenser satt påpaus, har de bara skjutits upp? Baserat påvad jag vet om nätverket,är denna form av möten mellan professionella i olika delar av världen en väsentlig motor i ert arbete.

– Våra möten gick självklart inte att genomföra som planerat. Varje fysisk sammankomst måste tänkas om: den digitala lösningen har spelat och kommer fortsatt att spela en räddande roll. Digitaliseringen öppnar definitivt dörrar mot en större publik runt hela världen, av alla slag – professionella och organisationer som annars inte hade kunnat närvara vid IETMs möten detta år. Den digitala världen tillåter oss också att bli mer rörligt flexibla när det handlar om organisering av ad hoc-träffar mellan partners, och för att kunna ta upp samtalsämnen som annars inte hade blivit diskuterade. Vår höstkonferens 2020 blev till en händelse som ägde rum på en stor mängd av platser. Det blev en hybridhändelse som kombinerade fysiska och digitala mötesformat. Vi hade över 24 lokala arrangörer på olika ställen i världen, förutom den centrala i Bryssel. 15 av dem hade fysiska möten, vilket gjordes möjligt genom lokala regler om social distansering, och dessa var anslutna till de digitala mötena. Självklart saknade vi alla känslan av fysisk samvaro, men formatet ledde till en mängd fördelar. Vi nådde nya områden. Vi kunde gå djupare in i den lokala situationen. Decentraliseringen av organisationens process styrkte de lokala och byggde upp en ny typ av relationer mellan IETM och dess medlemmar. Vi överväger nu att utforska detta koncept mer, för att fortsätta engagera miljöer inom scenkonst från hela världen i gemensamma diskussioner.

Överlever endast de starka?

–Röster har höjts som säger att endast starka och etablerade konstnärer, nätverk och institutioner kommer attöverleva, och att detär dessa som kommer att vara del av uppbyggnaden för det nya Europa efter pandemin. Vadär IETMs syn pådetta? Kommer mindre företag, aktörer och frilansare attöverleva underåteruppbyggnaden? Och om de får den hjälp de behöver, hur kommer detta att gåtill?

–Det är svårt att förutse just nu hur situationen kommer att utvecklas för hela scenkonstens ekosystem. Situationen skiljer sig stort från land till land, alltmedan reaktionerna på Covid-19, liksom de steg som tas för att stödja kultursektorn, har varit extremt olikartade på olika håll i världen. Det är självklart att de minsta och mest fragila aktörerna inom sektorn kommer att få väldigt svårt att komma tillbaka efter krisen. Som jag redan har nämnt, så har frilansande konstnärer varit de mest utsatta och skadelidande, och många av dem omvärderar sin tillhörighet till kultursektorn just nu, eftersom de inte har något annat val. Organisationer vilar i sort sett på egna intäkter, och har också hamnat i svåra omständigheter. Offentligt stödda organisationer däremot, särskilt institutionella strukturer, har råd med att hålla dörrarna stängda och bibehålla personalen, och de har ofta möjlighet att dra nytta av nationell permitteringspolitik. Det är likaså sant att mindre organisationer, särskilt de med en social agenda, har varit de mest rörliga de senaste månaderna, och har använt krisen som en möjlighet till att vässa sin egen relevans och att experimentera med olika konstnärliga och organisatoriska praktiker.

Elena Polivtseva avslutar med att lyfta fram IETMs samlande kraft:

– IETMs styrka ligger i den mångfald som medlemskapen skänker oss – vi representerar alla delar i den kreativa värdekedjan och sätter dem vid samma bord, och uppmuntrar till jämlika och mångfasetterade diskussioner. På det sättet har vi försökt hålla en dialog gående med både mindre aktörer såväl som större organisationer, för att försöka fånga den mångfald av situationer som våra medlemmar befinner sig i. För närvarande, genom att försöka hjälpa medlemmarna att förbli en del av nätverket, trots de finansiella svårigheter som de upplever, har vi utvecklat några program som tillåter solidaritet mellan starkare aktörer och de organisationer som inte har råd till ett medlemskap i ett internationellt nätverk. Mångfald och inkludering är delar av IETMs DNA, och vi kommer att arbeta hårt för att se till att rösterna inom små organisationer, liksom de oberoende och enskilda professionella, kan göra sin röst hörd på olika politiska nivåer.

Källor:

howlround.com/happenings/perform-europe

Fakta:

Creative Europe

Perform Europe är ett försöksprogram under EUs kulturprogram Creative Europe. Initiativtagare är det internationella nätverket för scenkonst, IETM i samarbete med European Festivals Association, EFA, nätverket för circus- och gatukonst, Circostrada, samt European Dancehouse Network, EDN. Det Brysselbaserade IDEA Consult bistår med utveckling. Projektet finns presenterat på performeurope.eu

Statistisk rapport från Ernst & Young

I rapporten Rebuilding Europe–The Cultural and Creative Economy Before And After The COVID-19 Crisis från Ernst & Young visas den kulturella och kreativa sektorn som den fjärde största i Europa när det gäller sysselsättning. Uppskattningsvis 31% av intäkterna har gått förlorade, sektorn är därmed mer påverkad av krisen än till exempel turistnäringen och bilindustrin. Performativ konst uppvisar 90 procents förluster under 2020. Musikfältet visar 76 procent. Kan lastas ned på rebuilding-europe.eu

IETM-rapporter

I mars 2020 kom IETM med en rapport som hette Performing Arts In Times Of The Pandemic: Status Quo And The Way Forward. Den tar upp en undersökning som organisationen gjort med hjälp av sina medlemmar. I november 2020 kom The Moment For Change is Now– Covid-19 Learning Points For The Performing Arts Sector And Policy Makers. I den lades det fram 9 kritiska punkter att ta hänsyn till för att peka mot en väg framåt. Alla rapporter finns på ietm.org

Av norska IETM-medlemmar märks Ferske scener i Bodø, Carte Blanche och BIT i Bergen, Black Box Teater och DTS i Oslo, för att nämna både fria grupper, produktionshus och förmedlande organisationer. De flesta medlemskapen är dock individuella.

EENCAs rapport

Rapporten TheStatusAndWorkingConditionsOf ArtistsAndCulturalAndCreative Professionals från European Expert Network on Culture and Audiovisual (EENCA), publicerades 27 november, och visade på det stora behovet av en analys över konstnärers och kulturarbetares situation. Finns att lasta ner påeenca.com/index.cfm/publications

(Publisert 16.03.21)