Revolution och flyktig underhållning

Mordet på Marat

Text: Peter Weiss, översättning Britt G Hallqvist

Bearbetning: Anna Berg, Jan Klata och ensemblen

Regi: Jan Klata

Scenografi, kostym, ljus: Mirek Kaczmarek

Komposition, musik, ljud: Christoffer Berg, Tora Vinter m.fl

Göteborgs stadsteater, 3 mars 2022

Sista Förestellning 2. april 2022

Strax före pausen av Mordet på Marat uttalas ett slags credo som skulle kunna gälla för dramatikern Peter Weiss liksom regissören Jan Klata samt pjäsens två huvudpersoner, Jean-Paul Marat och Markis de Sade: «Förbannad vare särlingen, förbannad den som tänjer gränserna för våra föreställningar.»

1964 fick den tysk-svenske dramatikern Peter Weiss (1916-82) sitt internationella genombrott med den avantgardistiska, politiska pjäsen Mordet på Marat, eller Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade. Den skildrar en grupp patienter på en psykiatrisk klinik 1808 som spelar den internerade Sades pjäs om mordet på revolutionsledaren Marat. Rollspelet är tänkt som ett led i patienternas rehabilitering. Deras iscensättning spårar ibland ur, och institutionens sätt att återställa ordning avspeglar ett samhälles kontroll av ostyriga medborgare. Under hela förloppet debatterar Sade och Marat hur samhället ska förändras: genom kollektiva uppror eller individuella gränsöverskridanden?

Marat försvarar revolutionens radikala och blodiga framfart, enligt honom nödvändig för att börja om från grunden. Sade avfärdar hans idealistiska syn, och menar att hierarkierna ändå finns kvar, men med nya aktörer. Dessutom gör alla avrättningar att de förtrycktas hämnd blir meningslös. Den sanna revolutionen, hävdar Sade, sker inom varje individ, i genomskådandet av det egna hyckleriet inför världens orättvisor.

Strömmande musik och drastiska ljudeffekter

Jan Klata (född 1973) har under 2000-talet varit en av Polens ledande regissörer, skolad av legendariske Krystian Lupa och konstnärlig chef 2013-17 vid nationalscenen Stary Teatr i Krakow. Klata blev bortpetad av PiS-regeringen, då hans scenkonst kritiskt ifrågasätter traditionella värderingar och regeringens nationalkonservativa agenda. Klata är formad av punkkultur och progressiv musik, vilket präglar hans scenspråk.

Klatas Göteborgsuppsättning av Mordet på Marat genomströmmas av eklektisk musik, skapad med Christoffer Berg och Tora Vinter. Vissa monologer har tonsatts som arior, medan vissa rollfigurer, t ex Utroparen, ackompanjeras av specifika jingles när de talar. Det skapar en distans till replikerna. I övrigt spelas genom hela föreställningen ett mixtape med rytmiska, elektroniska versioner av allt från Marseljäsen och Ravels Bolero till Nintendospelet The Legend of Zelda.

Musiken, som ibland rentav överröstar replikerna, kompletteras av återkommande ljudeffekter, särskilt av giljotinens bila som tränger genom människokött och hugger av huvuden. Ljudet ger på så sätt en grotesk underton till paroller om frihet och jämlikhet, om en bättre framtid.

Just dessa halshuggningsljud får ännu en paradoxal effekt då alla skådespelarna med jämna mellanrum gör en sorts koordinerad gymnastik av just hals och nacke, med vridningar och böjningar. Det verkar som om dessa ensemblerörelser har formats i improvisationer på tema hals och huvud.

Färgstarka ljusspel och video

Klatas väg genom texten är tematisk. Tillsammans med dramaturgen Anna Berg har han skalat bort en hel del dialog, så att betoningen ligger på grundfrågan om individens inre eller kollektivets yttre revolution. Scenografin av Mirek Kaczmarek är uppbyggd som en trappa med badkar på varje avsats. Skådespelarna ligger i varsitt badkar, i samma pose som den döende Jean-Paul Marat i Jacques-Louis Davids ikoniska målning från 1793.

De agerande rollfigurerna träder ut ur sina kar när de ska framföra något. Annars ligger de på sina platser och gör samordnat kollektiva ljud eller gester. Kaczmareks kostymer är grällt pastellfärgade och punkigt sammansatta, med element av 1700-talstyll som kombineras med nutida street fashion. Över dem alla projiceras Kaczmareks skiftande ljusspel och videodesignern Natan Berkowicz uppskruvade kavalkader av animerade bilder och filmsekvenser.

Omöjlig revolution?

Det väsentliga intrycket av föreställningen är att Jan Klata och hans konstnärliga team bryter Peter Weiss historiska och filosofiska idédrama mot vår tids extremt fragmenterade rundgång av ljud- och bildintryck. Revolutionären Marat ser i Johan Fribergs gängliga gestalt lite sorgset clownaktig ut, med röd näsa och huvudbandage som sitter löst. När han i en appell manar till folket/publiken «Kämpa, res er, annars vänta i hundra år!», dränks han fullständigt i en kakofoni av videoklipp och spretig technomusik, som hämtad från senaste modeshowen i Paris.

Är det över huvud taget möjligt att göra folklig revolution i en samtid som är så splittrad och hållningslös? Hur definierar vi de makthavare som ska störtas – och vem ska ta över?

Johan Grys Markis de Sade framstår intressant nog som den mest trovärdiga av dem. Från sitt badkar längst fram på scenen talar han resonabelt till publiken, förklarar sitt motstånd mot revolutionsromantikens bieffekter: heroism och nationalism, som etablerar nya fraktioner av vi och dem.

De övriga bärande rollfigurerna, bland annat Charlotte Corday (Anna Lova Aldén), Herr Duperret (Eline Høyer) och Simonne Evrard (Hannah Alem Davidson), agerar stiliserat och typiserat, som brickor ur ett historiespel.

Bestående (o)ordning

I Peter Weiss pjäs upprättas ett samförstånd mellan sjukhusdirektören och grupper av den härskande klassen som inbjudits att beskåda patienternas skådespel. Direktören spelas här ypperligt förbindligt av Anna Bjelkerud, och den härskande klassen är helt enkelt vi i publiken. Men eftersom publikens «ordning» aldrig hotas av spelet och utbrotten på scen missar Jan Klata en dimension av Weiss kritiska framställning. I hans tolkning är vi alla del av det globala dårhuset, och eventuella försök att förändra den oordningen blir bara uppslukade av en underhållningskultur där allt relativiseras och glöms bort. I morgon kommer nya spektakulära utbrott och kriser som vi roat kan förlusta oss med.